Hormonbehandling

Dag 5.

Trött är jag konstant... Och inte blir det bättre av mer hormoner och att gå till kurator och prata :-)

Har varit hos kuratorn idag, är riktigt nice att få ventilera sig, även om jag inte är ledsen mer utan pratar mer allmänt om allting.

Mycket prat såklart om äggdonationen, känslor och tankar omkring det.

Även mycket prat om familj vänner och allt annat, vi hinner gå igenom en hel del när man sitter där :-)

Idag blev det en del snack om "reserv"plan som även är en plan till framtiden. Kuratorn med så många andra tycker att jag ska jobba inom socionom, kurator ja något där jag kan hjälpa människor med tanke på min erfarenhet i livet. Och min energi som jag har, och att jag faktiskt idag försöker hjälpa många via nätet, vilket jag trivs så bra med. Älskar att hjälpa människor, INGEN e värd att behöva må dåligt.

Ska kolla upp med komvux och försäkringskassan om hur dom ställer sig till att studera halvtid... Om jag kommer vara halvtids sjukskriven under studierna med. Lite att kolla upp, men det är iaf positiva saker att kolla upp. Och den ger mig en bra framtid. Och jag själv är mer och mer inne på att studera, så först blir det gymnasiet på komvux. Vad för inriktning det blir vet jag inte, men som kuratorn sa, den inriktningen kommer nog visa sig själv.

Faktiskt första gången jag e riktigt positiv inför studera. Kanske för det inte är af som proppsar på att jag ska, utan det är jag och kuratorn som diskuterat det och att jag själv fått tiden att få känna på tanken.

Så nu ska jag ta telefon och ringa komvux och höra vad dom säger...

Och resa till Skåne blir det efter insättningen, så nu har man två saker att se fram mot, ÄD och att få träffa vännerna, barnen och min älskade mormor. 

Annars känner jag ingen skillnad med hormonerna, tror det är mycket att jag faktiskt ätit hormoner under lång tid nu så kroppen e mer van nu. Enda jag kan säga är väl tröttheten och att jag är så överkänslig, klarar inte se något.

Gick på sjukhuset idag, där står tvä äldre damer som förmodligen har en sjuk vän eller kanske t.o.m att vännen gått bort, som pratar och gråter. I "normala" fall skulle jag kunna gå förbi och ja såklart tycka synd om dom, idag så bara brast jag, jag bara grät. Och visst är det sorgligt att se andra ledsna men jag brukar klara se det utan att gråta, men inte nu.

Så mycket tårar blir det absolut...

Nehepp nu ska jag ringa lite, och sen vettifasiken vad jag ska hitta på faktiskt...

Tack för allas stöd...

Lena du e BÄST...

Saknar Skåne...

Bubbis Jag Älskar Dig... PussiPuss...

*kram*

/Ammi