Hormonbehandling

Dag 5.

Trött är jag konstant... Och inte blir det bättre av mer hormoner och att gå till kurator och prata :-)

Har varit hos kuratorn idag, är riktigt nice att få ventilera sig, även om jag inte är ledsen mer utan pratar mer allmänt om allting.

Mycket prat såklart om äggdonationen, känslor och tankar omkring det.

Även mycket prat om familj vänner och allt annat, vi hinner gå igenom en hel del när man sitter där :-)

Idag blev det en del snack om "reserv"plan som även är en plan till framtiden. Kuratorn med så många andra tycker att jag ska jobba inom socionom, kurator ja något där jag kan hjälpa människor med tanke på min erfarenhet i livet. Och min energi som jag har, och att jag faktiskt idag försöker hjälpa många via nätet, vilket jag trivs så bra med. Älskar att hjälpa människor, INGEN e värd att behöva må dåligt.

Ska kolla upp med komvux och försäkringskassan om hur dom ställer sig till att studera halvtid... Om jag kommer vara halvtids sjukskriven under studierna med. Lite att kolla upp, men det är iaf positiva saker att kolla upp. Och den ger mig en bra framtid. Och jag själv är mer och mer inne på att studera, så först blir det gymnasiet på komvux. Vad för inriktning det blir vet jag inte, men som kuratorn sa, den inriktningen kommer nog visa sig själv.

Faktiskt första gången jag e riktigt positiv inför studera. Kanske för det inte är af som proppsar på att jag ska, utan det är jag och kuratorn som diskuterat det och att jag själv fått tiden att få känna på tanken.

Så nu ska jag ta telefon och ringa komvux och höra vad dom säger...

Och resa till Skåne blir det efter insättningen, så nu har man två saker att se fram mot, ÄD och att få träffa vännerna, barnen och min älskade mormor. 

Annars känner jag ingen skillnad med hormonerna, tror det är mycket att jag faktiskt ätit hormoner under lång tid nu så kroppen e mer van nu. Enda jag kan säga är väl tröttheten och att jag är så överkänslig, klarar inte se något.

Gick på sjukhuset idag, där står tvä äldre damer som förmodligen har en sjuk vän eller kanske t.o.m att vännen gått bort, som pratar och gråter. I "normala" fall skulle jag kunna gå förbi och ja såklart tycka synd om dom, idag så bara brast jag, jag bara grät. Och visst är det sorgligt att se andra ledsna men jag brukar klara se det utan att gråta, men inte nu.

Så mycket tårar blir det absolut...

Nehepp nu ska jag ringa lite, och sen vettifasiken vad jag ska hitta på faktiskt...

Tack för allas stöd...

Lena du e BÄST...

Saknar Skåne...

Bubbis Jag Älskar Dig... PussiPuss...

*kram*

/Ammi 

Hormonbehandling

Dag 4.

Ingen skillnad idag alls, skönt det.

Ringde Huddinge idag och frågade om det var ok att åka till Skåne efter insättning, och ja det kunde jag det var ingen fara. Så planerna blir nog att åka ner innan testdag och åka hem lagom till det ska testas.

Tror det kan vara en bra idé, då jag kan få så mycket annat att tänka på och t.o.m bli lite bortskämd. Få vara med mina vänner och träffa min älskade mormor. Och såklart få träffa "mina" älskade barn som jag saknar så otroligt mycket. Ska prata med sambon och se vad han säger, tror inte det bli problem. Jag vet dock att han tycker inte om att vara ifrån mig, men vi behöver detta.

Jag har inte varit nere sen i februari i år, så det är på tiden.

Men först ska vi ta in på hotell under dom dygnen som vi ska till Huddinge, det ska bli så skönt att få koppla av hemifrån och bara vara jag och sambon.

Så idag händer det inte så mycket faktiskt, igår fixade jag med fiskarna så dom fick fint och lite nya växter.

*hehe* Satt igår uppe hos grannen när jag passade tösen, kollade då på djursjukhuset, och där var en äldre dam som var tvungen att avliva sin katt. Jag grät som fan, i nuläget klarar jag ingenting, gråter ju för vad som helst.

Ibland är det skönt att bara få gråta ut, men ibland är det jobbigt när man inte kan styra det.

Man borde ju vara van ändå, men tror samtidigt inte man blir det. Är ju inte varje dag på året man stoppar i sig så mycket hormoner. Och mer blir det, det är väl cirka 11-13 dagar kvar tills jag ska öka hormoner igen. Så det är ju ingenting just nu, just nu stoppar jag i mig 8mg hormoner om dagen, sen ökar jag till 1200mg. :-) Vaning hehe........

Vi har efter tredje försöket gjort tre försök på cirka 10 månader, så man kan ju säga att har varit intensiva månader. Och fast man har haft mellanrum på ett par månader så känns det ändå som allting e gjort direkt efter varandra. Tiden har gått så fort, fortare än vad man har kunnat tro. På Lucia i år är det exakt ett år sedan vi gjorde första försöket. 4 maj gjorde vi andra försöket.

Alla försök har en dragning till min egen familj :)

Lucia, då skulle jag själv ha blivit född, föddes den 1 december istället.

4 Maj, var dagen innan min biologiska pappa fyller år.

Denna sista gång är omkring min yngste storebrors födelsedag den 14 sept, och jag och min älskade sambo har varit ihop i 3 år den 17 sept. 

Vad kan allt detta betyda? Något måste det ju betyda, eller e jag galen? 

Jaha man kanske ska hitta något att hitta på innan hjärnan får spel, usch e så rastlös...

Tack alla som orkar läsa och stötta mig...

Lena du e BÄST...

Saknar Skåne...

Bubbis Jag Älskar Dig *Pussipuss*

*kram*

/Ammi 

Hormonbehndling:

Dag 3.

Nerverna börjar nog spralla runt jag blir snabbt irriterad på min stackars sambo. Det behöver inte vara en stor grej men irriterad blir jag iaf, det är fan synd om honom. Jag försöker verkligen vara glad och positiv men ibland går det inte så bra.

Jag är trött hela tiden känns det som. Men det är ju klart jag har ju höjt dosen hormoner rätt bra, så det hjälper säkert till.

Annars är väl allt som vanligt. Ikväll ska vi passa Jasmine för Lena ska ut och äta middag med sitt blombud. Så får vi väl se om tösen sover här eller hemma, är ju inte så långt mellan, en våning :) . Men detta kan Lena behöva tycker jag, där står hon som ensam mamma, hon kan behöva komma ut och bli lite bortskämd.

Idag blir det nog en promenad till stan, så man kommer ut lite. Känns som livet står stilla just nu, jag brukar gå på stan varje dag, men det känns inte roligt att springa där mer.

Igår funderade jag på att hitta minneslunden och hälsa på mamma. Att sitta där i lugn och ro och skriva lite, kan nog kännas skönt tror jag. Men det får bli en annan dag nu, ska ju ha Jasmine från 17 ikväll så det blir mat och sen leka lite och sen somnar väl hon misstänker jag.

Känner en liten smärta i min rygg som strålar sig mot höfterna, och ja nu e d båda höfterna :(  Tror det har med att göra att jag inte rört på mig så mycket dom sista dagarna. Så det går ju över, men känns konstigt att det är båda.

Både igår och idag när jag varit på toa efter natten, så har det kommit bruna flytningar, vet inte om det är bra, har aldrig varit så innan under en hormonbehandling. Tänkte se om det är likadant imorgon isf så ringer jag nog Huddinge och frågar. Säkert inget farligt, men om man inte varit med om det förut så undrar man ju.

Nehepp nu ska jag dricka mitt kaffe sen blir det väl att promenera ner mot stan...

Lena du e BÄST...

Saknar Skåne...

Bubbis Jag Älskar Dig... PussiPuss

*kram* 

/Ammi 

Hormonbehandling:

Dag 2.

Tyckte jag såg en liten blödning idag, hoppas inte det, för det ska jag inte ha.

Har idag ringt och fått en tid hos gyn för mätning av slemhinna, 5/9 kl 9.00

Tror att nerverna smyger sig på omedvetet, min stackars sambo kan inte säga eller göra något förrän jag blir galen. Skönt att detta ovetande snart är över, så man kan ställa in sig efter svaret. *hehe* tänk om det blir positivt, jag kommer säkert bli en sådan som alla karlar skulle avsky hehe, stackars Bubbis. Blir det det negativt så slipper han bli plågad pga hormoner iaf. 

Men då blir det andra saker man ska ta tag i, och kunna acceptera. Men men det är att försöka att inte  tänka på det nu...

Vet inte hur allt känns, känns som vanliga dagar där jag fixar i hemmet, tar det lugnt och nog bara kopplar av tror jag.

Nu ska jag strax slänga mig i duschen och sen fixa i hemmet igen, har sett spindelnät som jag INTE vill ha kvar hehe. Sen blir det väl promenad.

Imorgon ska vi ha nattgäst, Jasmine den lilla skruttungen ska sova här, så mamma kan gå ut och äta mat i lugn och ro. Ska bli kul att ha henne här nere igen.

Bubbis Jag Älskar Dig...PussiPuss

Lena du e bäst...

Saknar Skåne...

*kram*

/Ammi 

Bilden:

Jag 2007, 34 år senare med en sne höft efter strålningen 1973. Bilden är alltså tagen RAKT framifrån.

(Detta ska jag ta tag i efter september, så här orkar jag inte se ut och jag vill inte heller.)

Nu börjar hormonbehandlingen:

Dag 1

Nu kan man börja räkna ner, 2 veckor kvar cirka. Tiden har gått så fort ändå. Det var i juni tror jag som Christina ringde och sa att det fanns planering i vecka 37. Usch hela sommaren tänkte jag, men nu så ser man hur fort tiden kan gå. Nu e d bara 2 veckor kvar.

Jag kan koppla av mycket lättare nu, känns bra att faktiskt slippa känna sig stressad. Ska skicka in mitt läkarintyg till handläggaren, och DÅ kanske hon fattar, fan blir så arg. Men men det ska man inte tänka på nu, det tar jag sen :)

Idag händer inte mycket, ska väl mest fixa hemma och ta det lugnt.

Som sagt dag 1 idag, nu ökar jag mina hormonpiller från en tablett/dagen till 4 tabletter/dagen (2mg/dagen till 8mg/dagen). Så nu är det bara att invänta kroppens förändringar, humörets förändringar, usch detta är ingen rolig tid. Hoppas ändå att kroppen nu är lite van vid hormonerna så kanske inte allt förändras så mycket. Men vi får väl se. Skönt att det börjar närma sig iaf, så man snart vet hur man ska tänka och leva.

Nehepp om man ska ta sig en macka sen börja röja i lilla hemmet... Nu när man köpt nya gardiner i vardagsrummet och ljusstakar så måste där ju se fint ut :)

*kram*

/Ammi

Bilden:

Susse & Jennifer *saknar så mycket* 

Då har man varit hos kuratorn, känns bra att få prata. Även fast jag mår riktigt bra idag. Vilket hon också såg och tyckte det var kul att se att jag faktiskt kan slappna av. 

*kaffe*

Så..Kaffet på plats i våran nya kopp som inhandlades igår.

Kuratorn är underbar, känns bra att prata med henne. Förklarade att jag nu är sjukskriven inför äggdonation, vilket känns som en stor stor lättnad. Jag kan nu tänka på mig och faktiskt rent ut sagt skita i allt annat, så nice. Och hon tyckte att det syntes på mig, och det kändes bra även för henne. Vi tog bort tiden på måndag men behöll tiden nästa fredag.

Idag ska jag hänga upp nya gardiner i vardagsrummet som köptes igår, köpte även 6 koppar, en toahylla och lite annat. Känns så skönt att man numera kan handla utan att få skällning av sambon, vilket jag är van vid sen gamla förhållande. Och jag handlar inte dyra saker handlar på rea för då får man ju mer såklart. Så det ska jag pyssla med idag och fixa lite annat, ska väl handla senare kan tänkas.

Har ju nu ätit provera för att få mensen och ja det funka lika bra som innan, känns i hela kroppen att man ska ha den, och den kommer säkert idag. Det är jättebra det bevisar att det fungerar.

Inte lång tid kvar nu, knappt 3 veckor. Kan inte säga att jag funderar medvetet iaf, inte än. Tror att när jag fick veta att jag blev sjukskriven så släppte mycket. För då innan var det så mycket man skulle hinna, tänka på och vara 100% aktiv.

Nu kan jag koppla av och bara hinna med mig själv, tänka på mig själv och jag behöver inte vara 100% aktiv. Och ja självklart kommer säkert tankarna när det börjar närma sig, konstigt vore det annars. 

Snart fyller Min Prinsessa 1 år nere i Skåne, min älskade lilla Jennifer. Och detta kan bli invecklat hmm hur ska man säga? Jag önskar jag kunde vara där och fira henne när hon fyller, skämma nort henne med en massa fint och kul. Samtidigt som jag inte önskar det, och det är då för om svaret bli positivt på grav-testet så åker jag ingenstans förrän efter vecka 12. Och det är av egen regel, jag utsätter mig inte för den psykiska pressen, skulle nåt hända skulle jag aldrig förlåta mig själv. Så då får Skåne vänta :p Och det gör dom det vet jag. Jennifer fyller 1 år den 2 Oktober, stora tjejen ju :) Saknar er som fan...kommer ner så fort jag kan jag lovar...

Nähepp nu får jag nog fixa lite här hemma, gardinerna är nytvättade och ska bara hängas upp :) kommer bli så fint...

Saknar Skåne...

Lena du e BÄST *kram*

Bubbis Jag Älskar Dig *pussipuss*

*kram*

/Ammi 

Då e man igång i bra tid idag, tvättar lite och ska röja i hemmet. Kaffet är på gång.

Har nu pratat med gynläkaren och hon tyckte först och främst att AF kunde ha lite förståelse för vad jag ska gå genom. Men eftersom dom inte har det så sjukskrev hon mig till september ut så jag kan koncentrera mig på mig själv.

Och faktiskt så har jag redan nu kännt av hur skönt det är, är mer av slappnad nu, funderar inte så mycket inte medvetet iaf. Vad som sen hände omedvetet kan man ju inte svara på. Känns bra iaf.

Och igår var jag hos tandläkaren, själv, hade ingen med mig *STOLT*. Lite hål har det blivit och så tog hon tandsten, men munnen ser mycket bättre ut än vad den gjorde första gången jag kom dit. Och man kände sig som ett litet barn faktiskt,  när man får höra du var jätte duktig idag. Hon kom ihåg mig första gången då hon knappt fick titta i munnen på mig och jag bara hyperventilera. Så man har verkligen gjort framsteg :-)

Kaffe....så då e kaffet också på sin plats...

Längtar lite till fredag då jag ska till kuratorn och få prata av mig lite. Känns så bra att hitta någon som lyssnar och som kan hjälpa mig senare efter äggdonationen. För innan det är klart gör vi inget.

På måndag börjar hormonbehandlingen, och ja då är det bara två veckor kvar. Helt sjukt vad tiden har gått fort.  

Så denna dag ska gå till mig själv och det ska bli så skönt att verkligen få rå om sig själv. 

Så ni får alla ha en bra dag för det tror faktiskt jag att jag ska ha :)

Lena du e bäst...

Bubbis Jag Älskar Dig...

*Kram*

 /Ammi

Som igår så mådde jag bra när jag vaknade, kände att denna dagen kan bli riktigt bra.

Igår var d bra tills jag gick till kiropraktorn, hon tycker jag ska gå till henne 2 ggr/veckan. Hur ska jag ha råd med det, 700kr/veckan. Så där blev den dagen förstörd.

Idag var också allt bra. Mailade AF att jag fått en tlf-tid med min läkare på gyn på måndag och att jag hör av mig då.

Vad händer jo då ringer AF och undrar vad som händer. Jag försöker än en gång förklara att i nuläget vill jag kunna må bra UTAN press, för jag vill att vår äggdonation ska gå bra. Och att vår ÄD nu är det som går först, det är dock vår sista chans.

Jag har ändå mailat dom varje gång jag fått veta något, så det är ju inte som att jag har uteblivit och inte hört av mig. Hur många ggr ska jag behöva förklara mig för dom? Jag blir så ledsen...

Visst dom är inte i vårt läge, men va fan lite kan dom väl tänka tycker jag. Känns som om dom tror jag ljuger för dom om allt detta, varför skulle jag göra det?

Usch blir så ledsen, kan jag inte få en enda dag som kan vara någorlunda bra och normal. Det är just sådana här "småsaker" som gör att man verkligen undrar om hur länge man orkar.  

Idag e sambon ledig iaf, känns skönt at han e hemma så jag slipper vara själv. Har varit jobbigt att vara själv denna vecka tack och lov har ju grannen som jag kan gå till. Men även hon har ju ett liv och man vill ju inte vara som ett plåster på henne. Fast hon säger det är ok.

Idag händer inte så mycket ska väl handla senare och kanske på bolaget inför imorgon när man ska på bröllop. Annars blir det lugnt.

Är väldigt trött i min höft idag så städa det får jag ta en annan dag...

Tack alla för ert stöd...

Lena du e Bäst...

Bubbis Jag Älskar Dig...

*kram*

/Ammi