Bilden:

Min ÄLSKADE Mamma, Om du bara fanns hos mig NUUUU, *SAKNAR DIG* 

Halloj alla!

Det var ett tag sedan jag skrev här. Men det har inte hänt så mycket att skriva om.

Nu börjar det dock närma sig vecka 37, då vi ska göra vårt sista försök med äggdonationen. Och som vanligt är nerverna inte på sin plats. Tog tag i att ringa min kurator idag, men då får jag svaret att hon har slutat. Typiskt.

Så nu ska jag då få en ny som återkommer på måndag, så vad händer då? JO man får börja om, och berätta så mycket man kan om igen :(

Orka dra allt igen, NEJ jag orkar inte.

ORKAR INTE, att hålla ångan uppe, hur ska man orka?

Har nu vaknat flera nätter av att jag varit kallsvettig då jag drömt mardrömmar om att jag försöker ta mitt liv efter insättningen då jag får ett negativt svar.  Och vad jag vet medvetet så har jag inte haft dom tankarna. Men jag får väl snällt vänta tills nästa vecka då den kuratorn som kommit istället för min återkommer, och få en tid hos henne. 

Sen har jag det med af, efter augusti är jag halvtids arbetslös och halvtids sjukskriven. Då kommer jag tillhöra vanliga AF igen, och kan av egen kraft söka jobb själv, vilket känns bra. Ska bli så förbannat skönt att slippa den jävla handläggaren jag har nu, för en mer okänslig person får man leta efter.

Det är så mycket nu att jag inte kan av hela mitt hjärta förstå hur jag ska orka. AF jagar en och vill man ska vara till 100% tillgänglig, och ja det kan jag förstå, samtidigt som jag tycker dom kanske lite kan förstå att just nu vill jag ägna min tid åt att försöka bli gravid. Och när jag går på hormonbehandlingen så är jag inte mig själv, det är mycket extra hormoner jag stoppar i mig, som gör att jag inte är till 100% tillgänglig för något eller någon (fråga min stackars sambo). Och detta är vår sista chans, så snälla lämna mig ifred och låt mig gå genom detta, och så tar vi allt efteråt. Men detta fattar inte den jävla handläggaren, hon e så förbannat blåst.

Jag vill bara må bra, jag vill vara lycklig, VARFÖR kan inte jag få det, vad har jag gjort för fel? Fy fan e såååå trött på allt, och än en gång HUR ska man orka...?????? 

Saknar Skåne som fan, gör det hela tiden men det känns alltid mer när jag mår som jag gör nu. Och då tycker folk, åk ner då. Jag kan ju inte det med AF i hälarna med alla möte. Måste ju finnas till så jag kan gå på möten m.m Och snart börjar min hormonbehandling och då åker jag ingenstans, för det blir nog för mycket känslor att ta hand om. Så jag får snällt vänta till efter äggdonationen och se om jag åker ner då, om det finns tid för det då.

Skulle vilja kunna åka ner till 2 oktober då Susses tös blir ett år. Men vi får väl se vad som händer.

Just nu så är mina tankar på hur den nya kuratorn är, snyggt om inte kemin stämmer alls nu så här precis innan insättning.

FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN, ORKAR INTE....

Tack ALLA som stöttar och finns där, ni vet nog vilka ni är, RESTEN skiter jag i...

Bubbis ÄLSKAR DIG...

*kram*

/Ammi, GP, Anne-Marie