Sovit länge idag, sitter nu med min kaffekopp och känner väl att inget är roligt just nu.

Satt och chatta med en gammal klasskompis på msn, hon ville dela med sig av glädjen hon hade igår så hon ringde mig. Blev så glad, för då fick jag bekräftat att det finns faktiskt männsikor som bryr sig. Man börjar liksom fundera när inte ens dom man har närmast hör av sig. Så jag blev jätteglad över att hon ville ringa. Hon skulle iväg sen och jag skulle varit och handlat, hade det inte varit så hade vi nog pratat längre.

Måste ju bara säga att hade jag inte haft min älskade underbara granne så hade jag nog varit rätt ensam. Visst jag har gamla arbetskamraterna med, så oki, jag har några här i Nyköping som jag vet bryr sig och faktiskt visar det. Men jag tycker ändå att dom man känner neråt kunde hört av sig mer. Då undrar säkert ni men varför ringer inte jag då, nej för när jag gör det så är dom så upptagna så då ska vi alltid höras senare, så nu får dom ringa när dom har tid.

Imorgon är det party, får se om jag känner för det eller orkar. Sista helgen jag tänker festa i så fall. Men jag får se vad som händer, som det känns nu knner jag inte för det.

Igår hade jag så jäkla ont i min höft, så någon nytta klarade jag inte då. Planterade om lite blommor så lite fick man ju gjort. Höften känns bättre idag men inte 100% bra än.

Nähe om man skulle gå en runda kanske, jag behöver ju promenaderna för höften, köpte t.o.m nya gympaskor igår. Så så blir det, ut på en promenad.

Tack Chatarina för din hälsning på msn och för ditt samtal...

Tack Lena för att du finns här för mig...

Bubbis Jag Älskar Dig...

KRAM

/Ammi, Mamoster, GP, Anne-Marie