Sitter här och kommer väl på mig själv att jag är nog väldigt nervös, och att hormonerna faktiskt kommit ifatt mig.

Sitter och spelar och rätt som det är så bara gråter jag, varför vet jag inte. Det enda jag kan förklarar det med är hormoner...

Om en vecka ska jag göra ultra för att kolla slemhinnan, vilket inte är några problem, eller rättare sagt har inte varit det innan. Sen i slutet på nästa vecka ringer dom från Huddinge ang planeringen i veckan därpå vecka 18.

Innan kände jag liksom att jaja det går som det går, och jag var så positiv, positiv är jag än, men orolig som fan ändå, och gråter för ingenting.

Det är så jävla drygt helt ärligt, jag kan liksom inte kontrollera mina känslor som det är nu och det är så jobbigt.  

Men men så här är det och det är ju bara att bita ihop...

Så då är ens kropp igång igen och spelar spratt med en, och det verkar den ju trivas med. Vet ju även om att det blir inte mindre hormoner, det blir ju bara mer och mer.

Så snälla ALLA håll tummarna att dom kan plocka ut mer än 10 ägg från donatorn så vi också kan få några. Vi är nämligen mottagarpar 2, vilket innebär att dom måste kunna plocka minst 10 ägg från donatorn.

Nog om detta, skönt att skriva av sig...

Kram ALLA och Tack för att ni finns, ni vet nog vilka jag menar...

Bubbis Jag Älskar Dig...

Kram

/Ammi, Mamoster, GP, Anne-Marie