Bilden från vänster: Mamoster, Moster Stephanie, Mamma Susse och såklart lilla Jennifer i Mosters famn...Jag åkte till Skåne natten till fredagen, resan gick bra vi var cirka en timme försenade. Susse mötte mig på stationen, det koom tårar direkt jag såg henne. Har ju saknat henne så mycket, jättekram blev det. Vi gick och åt frukost, då tog hon upp Jennifer så jag fick hålla i henne. En sån glad underbar liten tös.Vid halv tio åkte vi hem till Susse, när vi var framme så blev det kaffe och en massa prat med tårar. Mycket känslor kom fram och det var tungt att prata ut, men givetvis så ksönt att få reda ut vissa saker. Mot eftermiddagen så bjöd jag dit mina syskon, var dock bara syrran som kom. Jag bjöd på middag på kvällen, då satt vi och åt gott och pratade mycket. Även där mycket känslor, vi pratade långt in på natten.Lördagen kom då åkte vi in till mormor och hälsade på. Mormor hade glömt att säga åt hemtjänsten att inte låsa, så jag fick ringa min Morbror. Han kom och låste upp och drack lite kaffe med oss. Var riktigt kul att träffa honom med. Mormor var pigg denna gången vilket var skoj och skönt.Mormor blev glad för att få träffa oss alla tre och lilla Jennifer. Nu hoppas jag bara dom fortsätter hälsa på henne oftare, hon blir ju så glad när vi kommer.Vi åkte sen hem till Susse och duschade och syrran cyklade hem. Jag och Susse gick sen till Gunilla för att fixa med maten till dopet. Eller rättare sagt dom fixade med maten, JAG passade Jennifer :).Blev lite sent den kvällen med men vi sov gott alla, jag med armen om Jennifer.Söndag, DOPdagen: Upp och dricka kaffe, fixa med kläder pyssla med Jennifer som börjat få feber och inte är riktigt kry, medans Susse och Gunilla åkte till lokalen för att duka och fixa lite. Sena som vi blev så blev det rusning till kyrkan. Dopet började elva vi var där 2 min innan hehe.I kyrkan där ser jag min andra systerdotter Stephanie som jag inte träffat på 14½ år, även pappa ser jag som jag inte träffat på 16½ år. Tufft som bara den, tårarna kom, visste minsann inte vart jag skulle bli av. Kan förklara lite snabbt att Pappa som jag kallar honom är mina syskons pappa men han är som en pappa för mig med, så det blir automatiskt att jag kallar honom pappa. När allt med dopet e klart, så går jag fram till Pappa, då kramar han om mig och bara säger: Du är en kopia av din mamma när jag träffade henne 1960, det är som att se Lis (mamma), och tårarna kom från oss båda. Dom orden den meningen kommer jag bära med mig för alltid.Allt gick bra, vi åkte alla till lokalen oh åt potatissallad och kassler, mycket gott. Där byter jag och Stephanie adress så vi kan börja skriva brev till varandra.Känns bra att äntligen fått se dom alla...Och framförallt att se Susse så go hon är och som hon har mognat, och hon är en sådan underbar mamma.Det är ju sen så att jag blir ju inget till Jennifer så då kallar vi mig "Mamoster" (MammasMoster), låter riktigt gulligt faktiskt.Nu väl hemma i Nyköping igen, så e man hemma med feber och förkylning...Självklart är det skönt att vara hemma hos Bubbis och katterna, men man saknar dom alla som attans. Men ska åka ner igen i April då mormor fyller 85, kommer då vara nere längre så man hinner med allt och alla :).Nu ska jag nog krypa ner i soffan med te och se en film, orkar ingenting idag...Tack alla som läser, kommentera gärna så jag vet vilka ni är :)Bubbis Jag Älskar Dig...Saknar Susse & Jennifer...Saknar så många fler i det lilla Skåne...*KRAM*/Ammi, Mamoster, Moster...